Jag har alltid haft lite för kort tålamod för 3D-modelleringsprogram. Det kan börja med att jag föreställer mig att snart kunna modellera ett urhäftigt lejon där man ser varenda muskel arbeta i animationerna. Ett par timmar av frustration senare stänger jag mer – med en grå kub som resultat ungefär. Vill kunna allt på en gång och tar mig inte tiden att gå igenom grunderna.
Nu använder vi Houdini i en av mina kurser och jag gillar det (stundtals haha). Det är specialiserat för att kunna skapa procedurella modeller, animationer och simuleringar. Det vill säga att jag kan komma undan rätt bra med kod istället för att trixa manuellt. Jag tokgillar kottar av någon anledning så det fick bli min utmaning för veckans homework. Genom att skapa parametrar som justerar längd, form, täthet och taggar kan jag nu skapa många unika kottar på nolltid. Behöver alltså inte flytta runt på alla kottfjäll om jag vill testa ett nytt utseende. Det här är modellering mer i min smak – även om jag inte kände så i förrgår när ”kotte” såg ut som i första bilden.
Detaljer, För den kunskapstörstiga:
