Drömma om kod

Ni vet hur man kan känna sig helt uppjagad efter en dag av många nya intryck. Lite så har jag kännt mig nu de senaste dagarna, men nördigt värre så har intrycken handlat om kod. Igår hade jag signat upp mig på GDG East Sweden, ett meetup med syftet att lära sig mer om utvecklingsverktyg från Google. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig men gick ändå och var glad för det sen! Lärde mig lite om programmeringspråket Go och blev taggad på att fortsätta. Först och främst längtar jag dock till att fortsätta programmera nya Campuskost vilket jag planerar ha tid med nästa vecka (yay!) och då är det React.js som gäller. Under dagarna blir det mycket Python och inför pass som labbassistent uppdaterar jag mina Javakunskaper.. vilken kombo. Det här med att vara exhalterad över kodandet verkar vara på gott och ont – när jag försöker somna så har det snurrat runt siffror och kodrader i huvudet (efter att ha sysslat med annotering i samband med exjobbet I guess) och sen vaknar jag tidigare än vanligt. Ändå lyxigt att få ägna sig så fokuserat åt programmering under en period, så jag ska njuta. 

Dagens tips! här kan du testa Go i en interaktiv tutorial. 💻

Från GDG Meetup i Norrköping

Mina drömmars exjobb. händer det??

Det saknas kanske någon underskrift, men JA jag tror det händer (!!). Jag har så länge haft drömmen/målet om att någon gång kunna kombinera mitt intresse för programmering och systemutveckling med kärleken till savannen och vilda djur. Något år innan jag fick nyss om min nuvarande utbildning reste jag till Zimbabwe för att volontärarbeta och jag har inte kunnat släppa det sen dess. Det var under gymnasiet och när kom tillbaka kände jag mig så opepp – varför skulle jag sitta i Sverige och plugga man kunde vara mitt bland lejon, elefanter och så engagerade människor. Flera av de jag träffade där blev kvar, en började jobba på heltid med organisationen ALERT och en annan engagerade sig i ett imponerande projekt (Midlands Children Hope Project) för barn och ungas framtid i Zimbabwe. Men som sagt jag var hemma igen. Min gymnasielärare Helen lyckades då pricka in precis rätt ord och min motivation var tillbaka. Hon sa något om att jag kan ju göra en ännu större skillnad om jag förstår helheten, lär mig om teknik som kan hjälpa i större skala. Och ja, att vi letade fällor till fots stoppar ju inte illegal handel och jakt i det stora hela. Nu, ungefär fem år senare planerar vi exjobb som handlar om att stoppa Afrikas tjuvjägare?! Lite komiskt att jag spenderat timme efter timme med att leta upp organisationer i världen som eventuellt skulle kunna ta emot ett sånt här exjobb, och så fanns det ett perfekt projekt mitt framför näsan på mig. Det är ett projekt i samarbete med bland annat forkning vid Linköpings unversitet, Kolmården och Kenya Wildlife Service. Som det ser ut nu så lär vi (jag och exjobbspartner Amanda Tydén) utveckla och testa en klassificeringsalgoritm som ska köras i diskreta kamerastationer på savannen. I drömscenariot får vi åka ner till Kenya och sätta det hela i drift, tänk om!! Jag håller tummar och tår om att projektet överhuvudtaget spikas snart. // tjej med fjärilar i magen

Info om projekt Ngulia på Kolmården
Från min resa till Zimbabwe för 5 år sen

MT – Årskurs 5 ?!

Imorgon börjar mitt sista läsår på civilingenjörsprogrammet i medieteknik. WOW. Jag har ju faktiskt inte läst några masterkurser på Linköpings universitet än så det ska bli spännande, som ännu en nystart liksom. I övrigt börjar jag bli nöjd med föreläsningar, mikrorummet i Täppan och tentapluggande. Jag ser framför mig hur hösten mestadels kommer att gå ut på att djupdyka i projektarbeten och reka exjobb. Dessutom insåg jag nyligen att jag har 6 hp extra i bagaget och kan därmed fokusera på 2 kurser i taget nu per läsperiod vilket känns väldigt skönt. Inte minst för att ta vara på tiden med vännerna här innan det ska flyttas hit och dit i landet och världen, det gör redan ont i mitt nostalgiska hjärta. 

Sen gillar ju det där som är lite läskigt men ändå genomförbart och utvecklande. Så nu är jag återigen i full gång och extraknäcker/assisterar på universitetet, delvis likt tidigare år men med några moment som blir utmanande för mig. Något som är helt nytt för mig är jobbet som klassföreståndare för en av de nya MT-klasserna. Jag skulle gärna vilja nå den punkten där man inte behöver oroa sig mer än nödvändigt gällande att prata inför folk. Att vara klassföreståndare innebär runt 10-15 timmars snack inför en klass utspritt över terminen, dvs en bra övning och med ett syfte jag kan känna ett uppriktigt engagemang till. Okej att det inte är alltför spännande att presentera information om CSN, men när det kommer till ämnen som jag tror att jag skulle kunna göra en skillnad för någon så blir det plötsligt häftigt. Jag får chansen att dela med mig av tankeställare, tips och studieteknik som jag känner är värdefulla med 5 år framför sig. De andra engagemangen gäller två programmeringskurser som jag nu får chansen att ta mer ansvar i som kursassistent. Jag tycker fortfarande det är lite svårt att dela med mig av tankar och känslor innan något är avklarat – så någon mer uppdatering lär komma senare i höst. Samma sak kanske ni känner igen från när jag hade prestationstunga moment i USA – ni fick läsa ”puhh jag klarade det” i efterhand snarare än tankarna från när jag var mitt i det och alltså inte var i mål än. Kanske att jag har fått för mig att det är svårare att tillämpa fake it ’til you make it om jag är öppen med vad jag blir nervös inför. 

Vi hörs,

Börjar landa i att ha landat

Nu har jag varit hemma i Sverige i en vecka och ett par dagar och har farit fram och tillbaka mellan Västerås, Norrköping, Skåne och så Norrköping igen. Träffat familj och vänner, packat upp, packat ner igen och flyttat, firat midsommar, sovit. Jag har nästan känt mig lite berusad när jag sprungit runt i Norrköping nu i dagarna, allt är liksom nytt och gammalt på samma gång och det är förvirrande att andra inte delar den känslan med mig.

Nu börjar det lägga sig och jag känner mig mer och mer redo för sommaren. Jag brukar sätta upp 3-4 saker för varje kvartal som jag vill fokusera på, att liksom kunna falla tillbaka på om det blir för mycket eller om jag blir rastlös. För sommaren i år är mina fokuspunkter: Tid med familj & vänner, Sommarjobbet på Gaia, och att vara snäll mot kropp och knopp. För något att jämföra med, när fokus har varit något pluggrelaterat så kanske sömnen eller relationer fått lida lite ibland. Exempelvis under de tre senaste kvartalen har ’Plugg på Stanford’ varit en fokuspunkt, så det känns rätt skönt att byta ut den mot något mildare. 

Annat som jag gärna vill lägga tid på i sommar är förberedelser inför att vara klassförestådare i början av nya läsåret, måla väggarna i mitt nya rum och fixa om lite här på hemsidan. Kanske pyssla lite smycken, teckna, knåpa ihop en fotobok från USA och annat sådant som jag tycker är så mysigt. Jag lär också fundera på hur jag vill lägga upp sista kurserna innan exjobb – få klart allt redan innan jul eller sprida ut dem på två terminer, det vill säga plugga lite på halvfart. 

Igår hade jag en introdag på Gaia inför sommarjobbet och det känns toppenbra! Projektet som jag ska få jobba med (Gaia Public Transport) låter spännande och kommer innebära mycket nytt. Jag kommer lära mig mer om att lösningar inom internet of things (i detta fall signaler till och från bussar, digitala skyltar, hållplatsutrop osv) samt molnbaserad utveckling med Microsoft Azure vilket är rätt nytt för mig. Jag känner mig väldigt taggad på att kunna grotta mig in i ett specifikt projekt för ett par veckor, i kontrast med plugglivet och typ 10 bollar i luften samtidigt. På måndag börjar jag på riktigt, lär komma fler uppdateringar! 

Jetlaggad och glad någon timme efter att ha kommit hem

Sommarplaner – Norrköping och Gaia!

Yayy nu har jag skrivit på anställningsavtal för sommaren med Gaia i Norrköping/(Linköping). Det lutar med att mitt projekt kommer innehålla bland annat IoT, apputveckling, realtidsanalys ish och jag är taggad! Gaia sysslar med digitalisering och tar ofta in uppdrag för att täcka alla bitar från strategi, design och utveckling av plattformar till dataanalys och machine learning eller vad som kan behövas. Låter ju väldigt passande för att skaffa sig en bättre helhetsbild av systemutveckling, och det känns värdefullt att få känna av hur det är att jobba på ett mellanstort företag. Under somrarna på ABB så utvecklade jag programvara som skulle användas internt på ABB, vilket är spännande på sitt sätt i och med storleken av företaget, men det ska bli kul att känna av hur det är att arbeta närmare en slutanvändare.
Det kanske också hade varit värdefullt att känna av en helt ledig sommar?! Jag tog faktiskt en funderare om jag ens ville sommarjobba över huvudtaget i år. Det behöver ju faktiskt inte vara en självklarhet och jag önskar att det inte las så mycket värdering i vem som har eller inte har ”ett relevant sommarjobb”. Kanske att en prioriterar att släppa allt som har med datorer att göra, samla energi för nästa läsår, det finns så många anledningar. Och för att vara den som är den (hehe) – det kommer ordna sig med jobb för oss ingenjörer efter examen oavsett 😀 Jag vill gärna ha en sommar där jag hittar på mycket kul, och känner jag mig själv så blir jag mer aktiv när jag har ett antal jobbtimmar om dagen snarare än om jag går hemma och drar haha. Samt är jag en sann nörd som ser fram emot att få snöa in mig i ett projekt. 

Lite ledighet också kommer vara välbehövligt efter att ha avslutat utbytesåret! De första veckorna efter flyget landar den 15 juni planerar jag att spendera med nära och kära ( fara runt lite mellan Västerås, Norrköping och Skåne antagligen ) och sedan igen de sista veckorna innan plugget drar igång. Däremellan 7 veckor med kod, kvällsdopp, vänner, Samuel, helgäventyr.. Åh, jag ser verkligen fram emot att spendera en sommar i Norrköping. De tre tidigare senaste somrarna sen jag flyttade dit för att plugga har jag bara svängt förbi några enstaka dagar och har då känt att jag stanna längre. Mår så bra i den staden!

Fina Norrpan

Någon slags vardag: Homework, klätterhall och frat parties

Jag har låtit impulsivitet och magkänsla styra mig den här första tiden i USA. Försökt att inte planera för mycket, sänka kraven, ha roligt. Det är ändå en viss skillnad från när jag har pluggat hemma i Sverige med ett visst mål i sikte. Även om jag njöt av studentlivet då också så var jag mer strikt och planerande på något vis. Det kan vara rätt kul i perioder det också. Men nu har jag nått det mål jag hade och vill njuta av det fullt ut. Det är så lätt att direkt börja leta nya utmaningar, som att leverera på topp här, ta de mest populära kurserna eller skaffa ett häftigt internship. Jag försöker känna efter om något av det där är något jag faktiskt vill sträva efter.

Just nu trivs jag väldigt bra med sänkta prestationskrav. Jag har spenderat tid i klätterhallen, i solen, på fester. Stekt ett berg av pannkakor och bjudit över vänner. Simmat. Lunchat på tok för länge. 

Veckans hiss: Bokat resa till Mexico med Samuel (!!)
Veckans diss: När jag skulle skicka in mitt spelprojekt (se video) 10 minuter innan deadline och datorn krashade => förlorat arbete, sen inlämning och en smärre panik. Det verkar dock som att mitt bedjande mail till kursansvarig gick hem, puh! Hehe och sen kan jag väl tillägga att jag inte är särskilt imponerad av frat parties, än så länge. 

Bjussar på en dev-video från en hemuppgift jag hade förra veckan. (Inspirerad av den brutala mängd homeworks som hänger över de flesta studenterna här ). Hörs!  

Artikel i VLT – Den långa varianten

Nu för någon dag sen publicerades det en artikel i VLT om mina tankar kring att välja en teknisk karriär. Jag hade väl önskat att de tagit med mer just av dessa tankar och mindre ”av mig” men ja jag har antagligen alldeles för mycket att säga hehe. Artikeln blir nog svår att läsa utan prenumeration men tänker att jag sammanfattar vad jag ville få sagt i det här inlägget.

Jag har kommit på mig själv med att tänka att jag hade sån TUR som fick en inblick i teknikvärlden. Men vi ska inte behöva tur för att få veta vilka möjligheter som finns. Självklart förstod jag att det är någon som gör alla hemsidor, tekniska prylar och programvaror. Men vem den där någon var funderade jag inte så mycket på, iallafall hade jag ingen aning om att det kunde vara jag själv. Att det faktiskt inte krävs så många timmar för att komma igång med att göra sin första hemsida. Att man kan ha som jobb att skapa nya Snapchat-filter eller koda hur vattnet i Hitta Nemo ska röra sig.

Vi får höra om vilka yrken som finns när vi växer upp och alla vet om att man kan bli frisör, brandman, läkare och så vidare. Men mjukvaruutvecklare, 3D-modellerare och UX:are då? Det har man behövt ta reda på själv vad det innebär. Eller att man överhuvudtaget har ett intresse för teknik, det vill säga teknik utöver att löda ihop ett par metalltrådar, det behövde en också inse själv. De som hittade intresset själva var nog (spekulationer) mestadels grabbar som ägnade mycket tid framför spel eller iallafall datorn överlag. Och då kanske de valde en teknisk gymnasielinje och därefter var det naturligt att fortsätta på teknisk högskola. Med de personer som kanske snarare är intresserade av att skapa och få vara kreativa. De börjar antagligen på någon praktiskt eller estetisk linje istället. Ingen värdering kring det, jag önskar mest bara att den ljud- och musikintresserade personen hade vetat om att den kan använda sina kunskaper inom en teknisk utbildning också. Kanske en dag göra sin egen version av Audacity och skapa sina egna ljudfilter, eller programmera en app som hjälper musiker att stämma sina instrument. Eller att den modeintresserade eleven hade vetat om att den kan specialisera sig på att utveckla webbshoppar. Den som älskar att teckna och måla ska veta om att det går att bli den personen som designar miljön i olika spel eller animerar de nya Pixar-filmerna.

Jag har alltid gillat kreativa sysslor, samtidigt som matten känts överkomlig – ibland till och med rolig (men vad skulle man göra med matten liksom?). Länge trodde jag att arkitekt var i princip det enda yrket som kombinerade teknik och kreativitet, vilket jag hade väldigt fel om.

Inte förrän sista året på gymnasiet fick jag höra om hur kreativt och roligt det kan vara med programmering. Och vad häftiga saker man kan skapa med hjälp av matematik och fysik. Frustrerad över hur sent det behövde bli, samt det faktum att det skedde av en ren slump. Jag hamnade på en presentation i sista sekund som hölls av sektionen för just den utbildning där jag nu pluggar vidare. Nu är jag otroligt tacksam, men tanken på att jag så lätt hade kunnat missa allt det här gör mig ledsen.

Jag älskar det faktum att programmering nu ska in i grundskolan. Även hur det kommer fler och fler barnböcker som handlar om teknik, böcker som tilltalar både tjejer och killar. Så jag tror att de barn som börjar grundskolan nu kommer att få bättre koll på de yrken som har dykt upp i och med teknikens framfart. Men det finns ett ganska stort glapp, personer i åldern 10-20 skulle jag gissa på, som inte har någon självklar källa till inspiration eller ges tillfälle att få prova på. Mitt sätt att bidra har blivit att skapa Driventjej och förhoppningsvis kommer jag att inspirera minst en person, som en första milstolpe.

Idag missar jag Cygni Tech Summit.

I maj 2017 var jag upp till Stockholm för att skriva på som studentambassadör för IT-konsultbolaget Cygni. Vilket dunderbra beslut! Mer om varför i slutet av inlägget. I alla fall, företagets höstkonferens (CTS) har ett underbart koncept tycker jag. Vem som än känner för det, har möjlighet att hålla en 25-minuters dragning för sina kollegor. Ämnet kan vara något som personen har lärt sig under sitt senaste uppdrag, på sin fritid eller ja vad som inom en av de 15 kategorierna ( Life, Backend, UX, Design, Data..)  

En del av dagens schema

Det här är så bra. Speciellt när de flesta jobbar ute på olika uppdrag så blir det här ett sätt att dela kunskap mellan sig, öka sammanhållningen och inte minst så måste det vara givande för den som presenterar. Jag kan tänka mig att ett sådant upplägg motverkar en företagskultur där konsulterna sitter och ruvar på all sin kunskap. Rivaliteten kanske ökar, man vet att de andra kan en massa häftiga saker, men man vet inte riktigt vad, blir lite stött av tanken på att inte själv vara insatt, känner behovet av att själv bli grym på något hippt, vara lite sneaky med det, de andra behöver inte först mer än just det faktum att man är den enda som besitter kunskapen.. (okej detta är rena spekulationer).
Back on track: Här blir man istället tackad med en applåd, intresserade frågor och inte sällan hör någon av sig efter fler tips eller bara för att säga att informationen kom till användning. Man ökar teamkänslan. Och vem älskar inte känslan av att ha kunnat inspirera!? Jag tror verkligen att det är
viktigt på just ett konsultföretag att mentaliteten är att konsultgruppen i sin helhet besitter en massa kunskap tillsammans, snarare än alla var för sig. Jag är verkligen ledsen över att missa det här i år.

Istället ska jag spendera min dag med att laga punkteringen på min cykel. Men roligare blir det ikväll, då väntas italiensk buffé! Den är en av de flera middagar som hålls för internationella studenter.

I inlägget “Att vara studentambassadör för Cygni” berättar jag mer om varför den där underskriften var ett så bra beslut.

Att vara studentambassadör för Cygni

Inför mitt tredje år på universitetet började jag som studentambassadör för Cygni. I och med mitt utlandsår blir det nu en slags paus – vi får helt enkelt se hur det hela fortskrider när jag kommer hem. En sak som är säkert är att jag inte gärna släpper taget om Cygni och jag skulle tro att den känslan är ömsesidig. Vi har också fått förstärkning av Vera och Samuel som ambassadörer för campus Norrköping, vilket dreamteam! Jag kan vara lugn här på andra sidan atlanten. 

Ett så bra beslut det blev, att gå fram till Cygni på Medieteknikdagarna. Och att sedan skriva på som studentambassadör. Från en första början har jag blivit bemött med full respekt och genuint intresse, oavsett om det är en konsult, en säljchef eller självaste CEO jag pratar med. Speciellt en sak som jag har lagt märke till är att jag ofta förvånas när någon säger ”det här är min första vecka”, för personen har då redan känts så inkluderad i sammanhanget att det inte är helt uppenbart. Företagskulturen är ganska otrolig rent ut sagt.

Tillsammans med Angelina, studentambassadör i Linköping, har jag varit med och representerat Cygni på olika mässor i Linköping och Norrköping. En annan gång styrdes ett event för kvinnliga studenter från respektive campus. Vi åkte då upp till Stockholmskontoret en kväll tillsammans för middag, lite presentationer och programmering. Emellanåt finns det behov av en students synvinkel av material för marknadsföring, eller vad som skulle vara intressant att höra om på en föreläsning. Andra gånger innebär ambassadörsrollen att svara på frågor som en student, dvs kanske en blivande Talang, har om företaget. 

För egen del har det varit så givande att få en inblick i ett IT-konsultbolag. Vilken lyx att få det redan innan jag går ut i arbetslivet på riktigt liksom. Jag kan följa företagets chattkanaler, nyhetsbrev och vara med på alla event som jag hinner med. Gissa vem som kommer att vara kräsen angående personalförmåner resten av livet..? En liten grej som jag verkligen har uppskattat och utnyttjat är de online-kurser som finns att ta del av på t ex Pluralsight.com och Egghead.io. Jag har svårt att se mig själv på en arbetsplats där jag inte utvecklar mina kunskaper. Att underlätta lärandet genom att erbjuda kompetensutveckling får 5/5 ståtliga lejon av mig.