”Varför helt okej är bra nog”

En anledning till varför jag har Driventjej igång är för att uppmärksamma och påminna om allt som kan ske bakom kulisserna hos den som alltid strävar framåt. Varför det är viktigt att vi kommunicerar våra känslor och själva tar tid för reflektion och återhämtning. Det kan gå snett även om man sysslar med det man älskar att göra. 

Isabel Boltenstern har precis släpps sin bok Lycka till med resten av livet och med detta inlägg vill jag lämna en varm rekommendation. Viktig och givande läsning oavsett sin egen situation – igenkänning på något sätt lär vara ett faktum för många.

Speciellt berättar Isabel om en tidigare arbetssituation som var riktigt ohållbar. Själv har jag haft tur att inte ha hamnat i en destruktiv miljö på det sättet, men för min del är flera andra aspekter hon tar upp sådant som fastnade lite extra. Här nedan har jag lagt in några urklipp ur boken, men som sagt läs eller lyssna gärna hela (ljudbok 4h 45 min). 

Angående velande och oändliga möjligheter:

Det har nästan blivit vår generations mantra – att allt går om man bara anstränger sig tillräckligt mycket. Utbilda sig till hjärtkirurg? Absolut! Utveckla appar från en paradisö i Karibien? Varför inte! Starta eget sminkmärke och omsätta miljarder vid sexton års ålder? The sky is the limit! Till skillnad från tidigare generationer behöver vi inte stanna på en fysisk plats, vi har oändligt många gymnasielinjer att välja mellan och dessutom kan vi skapa våra egna yrken om de inte redan finns. Vi är en generation som vill ta tillvara på den fantastiska chansen och inte nöja oss i förtid. Världen är ditt smörgåsbord, så vad väntar du på? ..

..

.. Det är väldigt fint i teorin att vi har förutsättningar att uppnå vad vi vill, men i praktiken blir det extremt överväldigande. Vi vet att det här är angenäma i-landsproblem och därför skäms vi på kuppen.

Angående rastlöshet:

Att göra ingenting handlar inte nödvändigtvis om att ligga raklång på rygg och stirra upp i taket. Det handlar snarare om att bryta det invanda beteendet att man ständigt måste göra någonting som för en framåt. Och varför är det så svårt? ..

..

.. När jag tittar tillbaka på tiden då mitt mående var som sämst är det tydligt hur jag successivt skalat bort allt ’onödigt’ från mitt liv. I stället för att koppla av och spela Candy Crush på ett flyg kunde jag researcha hockeyspelare för att bli bättre på mitt jobb. Golfrundorna var meningslösa om jag inte sänkte mitt handicap. Träningen skulle vara stenhård och ge synliga resultat – vad var annars poängen? Utan mål kändes allt onödigt. Ett slöseri med tid jag kunde förvaltat bättre.” .. ”Komiskt nog är det jag tidigare ansåg vara att ’slösa liv’ precis samma saker som jag i dag benämner som återhämtning. Småsaker jag gör av lust, som inte handlar om prestation.

Och en övrig tankeställare: Avundsjuka kan härja trots att du älskar någon. Framtidsoro kan gå hand i hand med inspiration. Pepp kan armkroka prestationsångest. ”  Jag hoppas att det här inlägget når någon som är i behov av det. ♥ 

Exjobb och examen när det mesta står still

Jag som såg framför mig min 25-årsdag på savannen i Afrika och ett ordentligt examensfirande. Nu blir det ingen resa med exjobbet såklart, inte på länge iallafall, och framläggningen lär ske på Zoom. Vilket antiklimax på studietiden va! Jag och Amanda är ändå tacksamma att kunna fortsätta med arbetet ganska som vanligt. Vi kommer åt kameran på Kolmården från våra datorer och kan koda och skriva rapport från vartsom. Driftsättningen på Kolmården blir lite uppskjuten i och med att flera är inblandade på den fronten, men förhoppningsvis blir det av under sommaren. 

Vissa dagar har jag känt mig väldigt trött och jag kan tänka mig på att det beror på alla nyheter och tankar som behöver processas. Samtidigt som allt det jobbiga så har jag ett par väldigt betydelsefulla veckor bakom mig. Min bästa vän har fått en bebis och jag har signerat både ett kontrakt för anställning och ett för att bli sambo med min pojkvän (♡!!). Det är verkligen en konstig känsla att sväva på moln av glädje samtidigt som att vara less på tillvaron. Och vad konstigt att jag i efterhand kan sammanfatta veckorna med bara vilka positiva saker de resulterade i, när det i många stunder var orofyllt. Värt att ha i åtankte för den som läser i efterhand. Ta hand om er!

Tankar efter 5 år av schemalagda kurser.

Strax innan jul hade jag min sista schemalagda vecka efter fyra och ett halvt år av studier, eller fem om man räknar med de kompletterande gymnasiekurserna. Tänkte då att det borde kännas stort, för det är ju stort, jag har slitit som *** och kan nu checka av alla labbar, föreläsningar, lektioner, allt sånt som har att göra med att hänga med och bli godkänd på en kurs. Tänkte att jag borde ha ett behov av att skriva av mig en massa, men allt jag kunde få ur mig var att – ja.. det är blandade känslor – skönt att det är över men också tråkigt att snart lämna studentlivet. Tankarna vill gå vidare mot nästa mål, ger mig inte utrymme att njuta ordentligt först. Jag älskar den här underliga källan av driv som ger mig så mycket stimulans, men tänk om man kunde välja andra inställningar. Något som fick mål att kännas mer stimulerande när man väl är där. För en del av mig känner nu att det inte är en så big deal att bli klar med alla kurser, men jag inser att det är baserat på att min sista period var rätt lugn, det sista året. Glömmer liksom bort alla timmar av slit och när deadlines känts omöjliga. Nu är jag förvirrad över att plötsligt gå i femman och försöker kartlägga mina år och vad jag gjort, tänkt och känt under åren. Kanske är det egentligen bara utlandsåret som har förvirrat mig, för från år tre och tills nu i somras har det varit i fokus. Inte konstigt att femman kom plötsligt när det var svårt att inse att min tid på LiU också tickade på under tiden jag var i USA. Dilemmat är alltså den här förvirringen om att allt gått så snabbt när jag ändå kännt att jag haft en balans i mitt studieliv. Jag tar mig tid för återkoppling, fest, umgänge. Varvar yogapass med promenader och TV-soffan. Det här senaste året har jag dock insett att jag nog varvar lite väl mycket, liksom mixar ihop produktivitet med fritid så att sinnet får svårt att skilja på vad som är vad, och det blev visst ett problem. Jag gillar att få saker gjort och vill därför göra allt på en gång tanken slår mig. Paus från plugg för att boka tågbiljetter. Paus från gympass för att svara på ett meddelande. Växlande mellan kockarnas kamp och rapportskrivande varje gång det blir reklam. Tror att min kära mulitasking har blivit en bov. I kombination med det så har något så härligt som ett glest schema varit jobbigt det här året. Så många dagar har varit helt eller delvis schemafria och resultatet av det blev ett sånt velande om hur jag ska spendera min tid. Det må låta hur banalt som helst men när den rastlösheten slår in är så jobbigt kliande. Då vill jag ut och springa, bara lägga mig i sängen, plugga fokuserat eller gå och jobba samtidigt. Men varken ork, ro eller fokus för något av det, så fort jag beslutar mig för något av det känns det bara fel och jag väljer något annat, men så säger kroppen nej då också. Det som har funkat rätt bra har varit att helt enkelt planera de där dagarna i förväg och hålla mig till det. Jag ser verkligen fram emot att ha mer fasta tider nu när exjobbet drar igång och alltid veta att det projektet är rätt fokus, samt att vara två om det.

Glad att jag valt att skriva av mig då och då, det låter saker sjunka in bättre. Hm. Jag fick idén nu om att skicka en massa bilder till utskrift och pyssla ihop en personlig tidslinje, som visar på att alla veckor varit speciella på sitt sätt. Vill liksom inte att hela den här studietiden bara buntas ihop i minnet. För wow, vad det har varit roligt. Fjantigt, seriöst, svårt frustrerande. Enkelt, spännande, stressigt, mysigt. En rapport ska lämnas in och vi har ett exjobb att göra, men jag tar ut segern i förskott för att jag behöver bli bättre på att fira. Så igen, alltså wow.

Dagar när man står och trampar

Det är sällan tanken slår mig att updatera bloggen för att berätta att jag inte fått så mycket gjort. På ett sätt är det ju sjukt ointressant att läsa, men på ett annat sätt viktigt att veta om. Vi får ju en så skev bild om vad som skulle vara normal nivå eller inte annars. Ska det kännas jobbigt när saker har gått segt i fem dagar? i tre timmar? i en halvtimme? Den senaste veckan har det känns som att det gått långsamt framåt med plugget. Samtidigt har jag inte koll riktigt på hur många timmar jag faktiskt satt ner med det. Idag vet jag iallafall att mellan 9 och 17 var jag i plugget och trixade med samma 10 rader kod fram och tillbaka, tills jag tillslut kommenterade bort det mesta igen. 

Reka exjobb i djurparken

De där två veckorna jag hade att spendera är nu inne på slutspurten och som kort utvärdering så var det väldigt skönt. Jag skulle kanske fortfarande vilja bli bättre på att finna ro i att göra ingenting i flera dagar. Gissar på att ordet myspyssla inte är särskilt beskrivande för de flestas öron men haha låt mig beskriva denna favoritsyssla. När jag myspysslar så håller jag på med något som jag själv fått för mig att göra och det är ofta kreativt eller har med organiserande av livet att göra – och alltid med något favoritalbum spelandes i bakgrunden. De här veckorna har det blivit mycket sånt så det har varit skönt. Jag har rensat mina prylar i Västerås och ser nu fram emot att faktiskt trivas i mina gamla rum. Så ut med säkert 50 prylar och in med en ny.. det blev en bullet journal till slut! Jag som både är ett stort fan av planering och målsättning samt det pyssliga lär ju tycka att det är kul tänker jag. Annars har de här dagarna bjudit på bästistid, träning, familj, soffhäng och Halloweenfirande bland annat. Några halvdagar var jag på Gaia och kodade vidare på det projekt jag påbörjade i somras. Det vore kul om projektet kom till verklig användning sen så vi försöker knyta ihop säcken lite. Något som redan är kul är att jag nu får användning av sådant jag lärt mig där. Jag och Ronja jobbar nämligen vidare med vårt projekt Campuskost nu och inför vår nystart testar vi att använda Microsoft Azure, som kortfattat är en molnplattform för att bygga och hosta applikationer. Kan berätta mer senare men vi började idag och det var lite klurigt att få helheten att fungera. Vi får nog sova på saken och kämpa vidare helt enkelt.

Och ja! Såklart kommer här en uppdatering på vårt första Kolmårdenbesök kopplat till exjobbet. Här går det att läsa om själva testet som gjordes den dagen, så kan jag ta det lite mer kortfattat här. Det kändes superskoj att bli insläppt på djurparken och se mer av arbetet bakom kulisserna. Tekniken som användes under dagen är kopplat till projektet som jag och Amanda ska göra, så att få se redan nu hur det fungerar i praktiken var toppen. Det ser ut att snart bli ett till studiebesök, fast då på Axis som har kameror och kompetens som lär komma till användning för oss. Imorgon börjar mina sista vanliga kurser på LiU.. vad galet. Hörs!

Höst-update

Höstens första läsperiod avslutades i fredags och sen dess har jag mest bara pustat ut. Helgen har fyllts med skogsutflykt, tjuvstartad glöggsäsong och mys-fixande på rummet. Behovet av att få skriva av mig har gjort sig tillkänna i flera veckor egentligen så nu får det bli mycket på en gång. Så det blir en blandning av hur gått med höstens kurser, engagemang och steg framåt gällande exjobbet (!) 

I torsdags träffade vi HiQ som också är involverade i projekt Ngulia. Vi fick veta mer om vad som finns i nuläget och bilden om vad vårt arbete kan handla om blir mer och mer konkret. Imorgon ska jag och Amanda få följa med till Kolmården när ett stort test där en del av Ngulia-systemet används. Det blir ett tillfälle att hälsa på de från Kolmården som vi lär samarbeta med senare och andra inblandade. Jag är löjligt pepp på att få besöka djurparken när det egentligen är stängt för besökare — föreställer mig ungefär lite som i filmen natt på museet haha. 

Den är läsperioden har jag läst två kurser, Artificial Intelligence for Interactive Media och Network Programming and Security. I nätverkskursen har vi gjort en del programmeringsuppgifter med kryptering, säkra uppkopplingar med mera. Som miniprojekt i slutet av kursen så skapade Samuel och jag en liten miniräknade som egentligen är något helt annat. Det som händer när man startar miniräknaren är att en keylogger körs igång i bakrunden och skickar vidare det man skriver till en viss mailaddress. Kul men också läskigt att förstå hur lätt det var att sätta upp ett sånt lurigt program. I AI-kursen byggde jag och Emma upp ett spel i Python där vi själva inte behöver styra spelaren, woah! Så lyxigt att kamma hem 6 hp för att sitta med ett så roligt projekt, speciellt då jag har velat lära mig Q-learning sedan ett helt år tillbaka. För då satt jag och försökte få ihop ett bidrag till en tävling där man skulle bygga en AI-bot och jag inte kände till teknikerna ännu, så det blev bara pannkaka av den koden. Lyckligtvis så gick det här projektet bättre! 

Förutom sista veckan har den här perioden varit rätt lugn. Några inlämningar och ett projekt med redovisning på slutet bara. Vissa veckor blev rätt intensiva ändå i och med extraknäck som kursassistent, men det är samtidigt något som jag tycker är stimulerande. I den ena av kurserna blev jag tillfrågad om att hålla en timmas föreläsning om prototyputveckling, och det lät ju svinläskigt så jag sa ja. Det är väl lite så jag tar mig framåt i livet antar jag. Att prata inför en publik är ofta med i topplistan över saker som folk är rädda för, och det har garanterat varit med på min också. Det här senaste året har jag utsatt mig själv för så många sådana tillfällen att den oron börjar försvinna. Snart kanske jag är redo för steget att få in lite karisma också haha. Oron behöver inte egentligen handla om att plötsligt tappa bort orden under presentationen utan snarare att ibland slås av tanken ”varför ska jag stå där och prata om det här överhuvudtaget”. Liksom mer i stilen vem tror jag att jag är — små släng av impostor syndrome kanske. Flera vänliga själar har varit snälla och meddelat sin uppskattning, tack ska ni ha för det gör mycket när man kastar sig ut sådär. 

Nu har jag två hela veckor innan mina två sista kurser drar igång. Jag har höga förväntningar på mig att ta vara på chansen att vila och göra sådant jag sett fram emot att göra nu när jag har tiden. Sånna där saker som att se på Wreck it ralph 2, koda, pyssla eller måla något och bara se vad det blir. Kanske visar något sen. Tills dess kommer här en bild från helgens höstpromenader, industilandskapet i Norrköping där campus ligger och så en bild från Femmans Fest – vår lite tidiga examensfest. Hörs!

Sommarjobb – update

Nu har jag varit på Gaia och kodat i fyra veckor. Jag som tänkte uppdatera redan efter första dagarna men datorn hemma har mest stått och dammat. Det kan den gott få göra under sommaren, fast samtidigt finns det så många fritidsprojekt jag skulle vilja grotta ner mig i. Jag vill koda om den här hemsidan lite, göra ett uppswing med Campuskost, prototypa appidéer och leka runt med frameworks och kodbibliotek jag inte testat förr. Dras mellan det och att ge mig ut i sommaren och sommaren har fått prioritet. En helg åkte jag upp till Hälsingland för att hälsa på farmor, bli myggbiten i kantarellskogen och fiska med lillebror i den spegelblanka sjön intill stugan. Nu senast följde jag med Samuel till ett torp småland och hade det mysigt. Kom hem mätt och belåten efter en massa god mat, trötta ben efter fina löpturer i skogen och inte minst ett par liter bär. Vardagskvällar har fyllts med promenader, vänner och mysiga konserter. Andra kvällar har jag ringt upp blivande MT-studenter eller så har det plötsligt blivit läggdags innan jag hunnit gjort något vettigt alls. Försöker att inte hänga allt för mycket på mobilen och jämföra min sommar med andras.

Åter till sommarjobbet. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg jobbar jag med ett projekt som rör kollektivtrafiken. Min uppgift i stora drag är att generera linjesegment utifrån listor av koordinater för alla busslinjer, med målet att kunna göra bättre uppskattningar av när en buss är framme vid en viss hållplats. Detta för att när är busslinjerna defineras av bara punkter är det svårt att plocka ur information om medelhastighet på en viss sträcka eller vart flera bussar går parallellt. Så det här problemet har jag klurat på, skissat, testat och gjort om fram och tillbaka. Det kändes lite frustrerande att tiden flyg förbi lite väl snabbt de första veckorna utan att jag fick till ett resultat jag var nöjd med. Lösningarna såg så enkla ut på skisspappret men när den rikiga datan kom in i bilden blev det allt krångligare. När linjerna gick parallellt bara för en kort stund i en rondell eller när den ena linjen svänger av på ett ställe där den andra inte ens har en punkt. Är väl inte helt nöjd i skrivande stund heller men det går framåt och jag är glad över att lära mig mer om Microsoft Azure. Lär mig om virtuella maskiner, build och release pipelines, stream-data och serverlösa funktioner. Jag börjar få en klarare bild om hur vilka steg man kan ta för att driftsätta sina projekt från att sitta och koda lokalt, sånt vi inte riktigt fått lära oss i programmeringskurserna. När det gäller segmenteringen av busslinjer har det krävt mycket tankekraft gällande datastrukturer och geospatial analys (avancerat begrepp tjoho). Nu får det vara läggdags så jag orkar tänka imorgon också. Hörs!

Börjar landa i att ha landat

Nu har jag varit hemma i Sverige i en vecka och ett par dagar och har farit fram och tillbaka mellan Västerås, Norrköping, Skåne och så Norrköping igen. Träffat familj och vänner, packat upp, packat ner igen och flyttat, firat midsommar, sovit. Jag har nästan känt mig lite berusad när jag sprungit runt i Norrköping nu i dagarna, allt är liksom nytt och gammalt på samma gång och det är förvirrande att andra inte delar den känslan med mig.

Nu börjar det lägga sig och jag känner mig mer och mer redo för sommaren. Jag brukar sätta upp 3-4 saker för varje kvartal som jag vill fokusera på, att liksom kunna falla tillbaka på om det blir för mycket eller om jag blir rastlös. För sommaren i år är mina fokuspunkter: Tid med familj & vänner, Sommarjobbet på Gaia, och att vara snäll mot kropp och knopp. För något att jämföra med, när fokus har varit något pluggrelaterat så kanske sömnen eller relationer fått lida lite ibland. Exempelvis under de tre senaste kvartalen har ’Plugg på Stanford’ varit en fokuspunkt, så det känns rätt skönt att byta ut den mot något mildare. 

Annat som jag gärna vill lägga tid på i sommar är förberedelser inför att vara klassförestådare i början av nya läsåret, måla väggarna i mitt nya rum och fixa om lite här på hemsidan. Kanske pyssla lite smycken, teckna, knåpa ihop en fotobok från USA och annat sådant som jag tycker är så mysigt. Jag lär också fundera på hur jag vill lägga upp sista kurserna innan exjobb – få klart allt redan innan jul eller sprida ut dem på två terminer, det vill säga plugga lite på halvfart. 

Igår hade jag en introdag på Gaia inför sommarjobbet och det känns toppenbra! Projektet som jag ska få jobba med (Gaia Public Transport) låter spännande och kommer innebära mycket nytt. Jag kommer lära mig mer om att lösningar inom internet of things (i detta fall signaler till och från bussar, digitala skyltar, hållplatsutrop osv) samt molnbaserad utveckling med Microsoft Azure vilket är rätt nytt för mig. Jag känner mig väldigt taggad på att kunna grotta mig in i ett specifikt projekt för ett par veckor, i kontrast med plugglivet och typ 10 bollar i luften samtidigt. På måndag börjar jag på riktigt, lär komma fler uppdateringar! 

Jetlaggad och glad någon timme efter att ha kommit hem

She’s got her ticket

Det kändes väldigt bekant, det här med att skriva ett blogginlägg när det är en månad kvar tills takeoff. Jag bläddrade bakåt och insåg att en del av det inlägg jag skrev i augusti kan kopieras rakt av för känslan är i princip densamma.  

”.. Om bara EN ynka månad. Ser framför mig hur jag kommer dumpa väskan på golvet, sätta mig på sängen och bara stirra rakt ut. Sen efter en timme eller så kommer jag eventuellt att förstå att det faktiskt är på riktigt alltihopa. ”

För om en månad sitter jag där vid köksbordet hemma hos mamma eller pappa och jag tror att det kommer kännas som att det var alldeles nyss jag var där senast. Kan liksom inte förstå hur nästan ett år har klämts in därimellan och jag får lite smått panik över att jag bara har gett dagboken omtanke ynka 5 gånger. En aning lulligt men nu när det har börjat blivit sådär varmt igen så blir det en speciell doft ute som tar mig tillbaka till den första tiden här. I kombination med en av mina spellistor som gått på repeat och kanske klirret från cykelkorgen för att plugget är klart och kvällen är ung. Sånt som inte går att spara riktigt. Det är lite mysigt att tänka tillbaka på alla små tillfälligheter som gjort att jag lärt känna de människor som jag fortsatt umgås med hela året, typisk sån grej jag vill skriva ner innan det blir för dimmigt. Och det är lite läskigt att tänka på att så mycket i livet kommer bytas ut på bara ett par dagar: I vilket land och i vilket hem jag vaknar upp, vem jag säger godmorgon till och på vilket språk, vilka jag får skratta med i samma rum och vilka som bara kan nås genom en skärm. Vart jag förväntas vara när klockan ringer in och vad klockan ens är. 

Om tre veckor ska jag alltså vara klar med allt arbete och samtidigt händer det mycket runtomkring och campus är extra levande just nu. Jag undrar vad jag kan göra för att det inte ska vara över på ett ögonblick. På fredag blir det finklätt på Grad Formal och på söndag fulklätt på Bay 2 Breakers inne i San Francisco. Igår var det min födelsedag och det blev då inte en tråkig måndag som jag var beredd på. Fylld med värme efter en lång morgon med samtal hemifrån fick jag ge mig iväg på en skattjakt som Samuel anordnat på något mirakulöst sätt. Det var på håret att jag lyckades lösa alla gåtor (mellan mina tre föreläsningar) och hitta ett paket på en vildvuxen kulle i solen innan jag skulle öppna dörrarna för lite födelsedagsfirande på kvällen.

Tills nästa gång, ha det!

Igår var jag glad över bra uppkoppling mellan både Sverige, Österrike och USA och dessa solstrålar
September 2018, Ovetandes om vad som väntade och hur stor andel av väskornas innehåll som var onödigt
Fartfyllt på campus i veckan!