Reka exjobb i djurparken

De där två veckorna jag hade att spendera är nu inne på slutspurten och som kort utvärdering: mmh det var nice. Jag skulle kanske fortfarande vilja bli bättre på att finna ro i att göra ingenting i flera dagar, eller jag vet inte?? Gissar på att ordet myspyssla inte är särskilt beskrivande för de flestas öron men haha låt mig beskriva denna favoritsyssla. När jag myspysslar så håller jag på med något som jag själv fått för mig att göra och det är ofta kreativt eller har med organiserande av livet att göra – och alltid med något favoritalbum spelandes i bakgrunden. De här veckorna har det blivit mycket sånt så det har varit skönt. Jag har rensat mina prylar i Västerås och ser nu fram emot att faktiskt trivas i mina gamla rum. Så ut med säkert 50 prylar och in med en ny.. det blev en bullet journal till slut! Jag som både är ett stort fan av planering och målsättning samt det pyssliga lär ju tycka att det är kul tänker jag. Annars har de här dagarna bjudit på bästistid, träning, familj, soffhäng och Halloweenfirande bland annat. Några halvdagar var jag på Gaia och kodade vidare på det projekt jag påbörjade i somras. Det vore kul om projektet kom till verklig användning sen så vi försöker knyta ihop säcken lite. Något som redan är kul är att jag nu får användning av sådant jag lärt mig där. Jag och Ronja jobbar nämligen vidare med vårt projekt Campuskost nu och inför vår nystart testar vi att använda Microsoft Azure, som kortfattat är en molnplattform för att bygga och hosta applikationer. Kan berätta mer senare men vi började idag och det var lite klurigt att få helheten att fungera. Vi får nog sova på saken och kämpa vidare helt enkelt.

Och ja! Såklart kommer här en uppdatering på vårt första Kolmårdenbesök kopplat till exjobbet. Här går det att läsa om själva testet som gjordes den dagen, så kan jag ta det lite mer kortfattat här. Det kändes superskoj att bli insläppt på djurparken och se mer av arbetet bakom kulisserna. Tekniken som användes under dagen är kopplat till projektet som jag och Amanda ska göra, så att få se redan nu hur det fungerar i praktiken var toppen. Det ser ut att snart bli ett till studiebesök, fast då på Axis som har kameror och kompetens som lär komma till användning för oss. Imorgon börjar mina sista vanliga kurser på LiU.. vad galet. Hörs!

Höst-update

Höstens första läsperiod avslutades i fredags och sen dess har jag mest bara pustat ut. Helgen har fyllts med skogsutflykt, tjuvstartad glöggsäsong och mys-fixande på rummet. Behovet av att få skriva av mig har gjort sig tillkänna i flera veckor egentligen så nu får det bli mycket på en gång. Så det blir en blandning av hur gått med höstens kurser, engagemang och steg framåt gällande exjobbet (!) 

I torsdags träffade vi HiQ som också är involverade i projekt Ngulia. Vi fick veta mer om vad som finns i nuläget och bilden om vad vårt arbete kan handla om blir mer och mer konkret. Imorgon ska jag och Amanda få följa med till Kolmården när ett stort test där en del av Ngulia-systemet används. Det blir ett tillfälle att hälsa på de från Kolmården som vi lär samarbeta med senare och andra inblandade. Jag är löjligt pepp på att få besöka djurparken när det egentligen är stängt för besökare — föreställer mig ungefär lite som i filmen natt på museet haha. 

Den är läsperioden har jag läst två kurser, Artificial Intelligence for Interactive Media och Network Programming and Security. I nätverkskursen har vi gjort en del programmeringsuppgifter med kryptering, säkra uppkopplingar med mera. Som miniprojekt i slutet av kursen så skapade Samuel och jag en liten miniräknade som egentligen är något helt annat. Det som händer när man startar miniräknaren är att en keylogger körs igång i bakrunden och skickar vidare det man skriver till en viss mailaddress. Kul men också läskigt att förstå hur lätt det var att sätta upp ett sånt lurigt program. I AI-kursen byggde jag och Emma upp ett spel i Python där vi själva inte behöver styra spelaren, woah! Så lyxigt att kamma hem 6 hp för att sitta med ett så roligt projekt, speciellt då jag har velat lära mig Q-learning sedan ett helt år tillbaka. För då satt jag och försökte få ihop ett bidrag till en tävling där man skulle bygga en AI-bot och jag inte kände till teknikerna ännu, så det blev bara pannkaka av den koden. Lyckligtvis så gick det här projektet bättre! 

Förutom sista veckan har den här perioden varit rätt lugn. Några inlämningar och ett projekt med redovisning på slutet bara. Vissa veckor blev rätt intensiva ändå i och med extraknäck som kursassistent, men det är samtidigt något som jag tycker är stimulerande. I den ena av kurserna blev jag tillfrågad om att hålla en timmas föreläsning om prototyputveckling, och det lät ju svinläskigt så jag sa ja. Det är väl lite så jag tar mig framåt i livet antar jag. Att prata inför en publik är ofta med i topplistan över saker som folk är rädda för, och det har garanterat varit med på min också. Det här senaste året har jag utsatt mig själv för så många sådana tillfällen att den oron börjar försvinna. Snart kanske jag är redo för steget att få in lite karisma också haha. Oron behöver inte egentligen handla om att plötsligt tappa bort orden under presentationen utan snarare att ibland slås av tanken ”varför ska jag stå där och prata om det här överhuvudtaget”. Liksom mer i stilen vem tror jag att jag är — små släng av impostor syndrome kanske. Flera vänliga själar har varit snälla och meddelat sin uppskattning, tack ska ni ha för det gör mycket när man kastar sig ut sådär. 

Nu har jag två hela veckor innan mina två sista kurser drar igång. Jag har höga förväntningar på mig att ta vara på chansen att vila och göra sådant jag sett fram emot att göra nu när jag har tiden. Sånna där saker som att se på Wreck it ralph 2, koda, pyssla eller måla något och bara se vad det blir. Kanske visar något sen. Tills dess kommer här en bild från helgens höstpromenader, industilandskapet i Norrköping där campus ligger och så en bild från Femmans Fest – vår lite tidiga examensfest. Hörs!

Sommarjobb – update

Nu har jag varit på Gaia och kodat i fyra veckor. Jag som tänkte uppdatera redan efter första dagarna men datorn hemma har mest stått och dammat. Det kan den gott få göra under sommaren, fast samtidigt finns det så många fritidsprojekt jag skulle vilja grotta ner mig i. Jag vill koda om den här hemsidan lite, göra ett uppswing med Campuskost, prototypa appidéer och leka runt med frameworks och kodbibliotek jag inte testat förr. Dras mellan det och att ge mig ut i sommaren och sommaren har fått prioritet. En helg åkte jag upp till Hälsingland för att hälsa på farmor, bli myggbiten i kantarellskogen och fiska med lillebror i den spegelblanka sjön intill stugan. Nu senast följde jag med Samuel till ett torp småland och hade det mysigt. Kom hem mätt och belåten efter en massa god mat, trötta ben efter fina löpturer i skogen och inte minst ett par liter bär. Vardagskvällar har fyllts med promenader, vänner och mysiga konserter. Andra kvällar har jag ringt upp blivande MT-studenter eller så har det plötsligt blivit läggdags innan jag hunnit gjort något vettigt alls. Försöker att inte hänga allt för mycket på mobilen och jämföra min sommar med andras.

Åter till sommarjobbet. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg jobbar jag med ett projekt som rör kollektivtrafiken. Min uppgift i stora drag är att generera linjesegment utifrån listor av koordinater för alla busslinjer, med målet att kunna göra bättre uppskattningar av när en buss är framme vid en viss hållplats. Detta för att när är busslinjerna defineras av bara punkter är det svårt att plocka ur information om medelhastighet på en viss sträcka eller vart flera bussar går parallellt. Så det här problemet har jag klurat på, skissat, testat och gjort om fram och tillbaka. Det kändes lite frustrerande att tiden flyg förbi lite väl snabbt de första veckorna utan att jag fick till ett resultat jag var nöjd med. Lösningarna såg så enkla ut på skisspappret men när den rikiga datan kom in i bilden blev det allt krångligare. När linjerna gick parallellt bara för en kort stund i en rondell eller när den ena linjen svänger av på ett ställe där den andra inte ens har en punkt. Är väl inte helt nöjd i skrivande stund heller men det går framåt och jag är glad över att lära mig mer om Microsoft Azure. Lär mig om virtuella maskiner, build och release pipelines, stream-data och serverlösa funktioner. Jag börjar få en klarare bild om hur vilka steg man kan ta för att driftsätta sina projekt från att sitta och koda lokalt, sånt vi inte riktigt fått lära oss i programmeringskurserna. När det gäller segmenteringen av busslinjer har det krävt mycket tankekraft gällande datastrukturer och geospatial analys (avancerat begrepp tjoho). Nu får det vara läggdags så jag orkar tänka imorgon också. Hörs!

Börjar landa i att ha landat

Nu har jag varit hemma i Sverige i en vecka och ett par dagar och har farit fram och tillbaka mellan Västerås, Norrköping, Skåne och så Norrköping igen. Träffat familj och vänner, packat upp, packat ner igen och flyttat, firat midsommar, sovit. Jag har nästan känt mig lite berusad när jag sprungit runt i Norrköping nu i dagarna, allt är liksom nytt och gammalt på samma gång och det är förvirrande att andra inte delar den känslan med mig.

Nu börjar det lägga sig och jag känner mig mer och mer redo för sommaren. Jag brukar sätta upp 3-4 saker för varje kvartal som jag vill fokusera på, att liksom kunna falla tillbaka på om det blir för mycket eller om jag blir rastlös. För sommaren i år är mina fokuspunkter: Tid med familj & vänner, Sommarjobbet på Gaia, och att vara snäll mot kropp och knopp. För något att jämföra med, när fokus har varit något pluggrelaterat så kanske sömnen eller relationer fått lida lite ibland. Exempelvis under de tre senaste kvartalen har ’Plugg på Stanford’ varit en fokuspunkt, så det känns rätt skönt att byta ut den mot något mildare. 

Annat som jag gärna vill lägga tid på i sommar är förberedelser inför att vara klassförestådare i början av nya läsåret, måla väggarna i mitt nya rum och fixa om lite här på hemsidan. Kanske pyssla lite smycken, teckna, knåpa ihop en fotobok från USA och annat sådant som jag tycker är så mysigt. Jag lär också fundera på hur jag vill lägga upp sista kurserna innan exjobb – få klart allt redan innan jul eller sprida ut dem på två terminer, det vill säga plugga lite på halvfart. 

Igår hade jag en introdag på Gaia inför sommarjobbet och det känns toppenbra! Projektet som jag ska få jobba med (Gaia Public Transport) låter spännande och kommer innebära mycket nytt. Jag kommer lära mig mer om att lösningar inom internet of things (i detta fall signaler till och från bussar, digitala skyltar, hållplatsutrop osv) samt molnbaserad utveckling med Microsoft Azure vilket är rätt nytt för mig. Jag känner mig väldigt taggad på att kunna grotta mig in i ett specifikt projekt för ett par veckor, i kontrast med plugglivet och typ 10 bollar i luften samtidigt. På måndag börjar jag på riktigt, lär komma fler uppdateringar! 

Jetlaggad och glad någon timme efter att ha kommit hem

She’s got her ticket

Det kändes väldigt bekant, det här med att skriva ett blogginlägg när det är en månad kvar tills takeoff. Jag bläddrade bakåt och insåg att en del av det inlägg jag skrev i augusti kan kopieras rakt av för känslan är i princip densamma.  

”.. Om bara EN ynka månad. Ser framför mig hur jag kommer dumpa väskan på golvet, sätta mig på sängen och bara stirra rakt ut. Sen efter en timme eller så kommer jag eventuellt att förstå att det faktiskt är på riktigt alltihopa. ”

För om en månad sitter jag där vid köksbordet hemma hos mamma eller pappa och jag tror att det kommer kännas som att det var alldeles nyss jag var där senast. Kan liksom inte förstå hur nästan ett år har klämts in därimellan och jag får lite smått panik över att jag bara har gett dagboken omtanke ynka 5 gånger. En aning lulligt men nu när det har börjat blivit sådär varmt igen så blir det en speciell doft ute som tar mig tillbaka till den första tiden här. I kombination med en av mina spellistor som gått på repeat och kanske klirret från cykelkorgen för att plugget är klart och kvällen är ung. Sånt som inte går att spara riktigt. Det är lite mysigt att tänka tillbaka på alla små tillfälligheter som gjort att jag lärt känna de människor som jag fortsatt umgås med hela året, typisk sån grej jag vill skriva ner innan det blir för dimmigt. Och det är lite läskigt att tänka på att så mycket i livet kommer bytas ut på bara ett par dagar: I vilket land och i vilket hem jag vaknar upp, vem jag säger godmorgon till och på vilket språk, vilka jag får skratta med i samma rum och vilka som bara kan nås genom en skärm. Vart jag förväntas vara när klockan ringer in och vad klockan ens är. 

Om tre veckor ska jag alltså vara klar med allt arbete och samtidigt händer det mycket runtomkring och campus är extra levande just nu. Jag undrar vad jag kan göra för att det inte ska vara över på ett ögonblick. På fredag blir det finklätt på Grad Formal och på söndag fulklätt på Bay 2 Breakers inne i San Francisco. Igår var det min födelsedag och det blev då inte en tråkig måndag som jag var beredd på. Fylld med värme efter en lång morgon med samtal hemifrån fick jag ge mig iväg på en skattjakt som Samuel anordnat på något mirakulöst sätt. Det var på håret att jag lyckades lösa alla gåtor (mellan mina tre föreläsningar) och hitta ett paket på en vildvuxen kulle i solen innan jag skulle öppna dörrarna för lite födelsedagsfirande på kvällen.

Tills nästa gång, ha det!

Igår var jag glad över bra uppkoppling mellan både Sverige, Österrike och USA och dessa solstrålar
September 2018, Ovetandes om vad som väntade och hur stor andel av väskornas innehåll som var onödigt
Fartfyllt på campus i veckan!

Väderbaserat humör och det har regnat i månader

Under de senaste månaderna har det nog varit fler dagar med grå himmel än med blå här. Det må låta hur löjligt som helst men jag blir väderdeppig alltså. Lägg till att ha en av de mest pluggintensiva perioder någonsin och med vetskapen om att vara inne en hel dag inte riktigt fungerar för mig. Jag behöver mina pauser med promenader, springturer eller bara vara stilla utomhus. Har känt mig så skrattretande sorlig vissa dagar när jag cyklat hem med tunga matkassar, utan regnbyxor och utan stänkskydd. Sen skippar jag yogan för att jag inte orkar ge mig ut igen och sitter hemma med min kod som inte vill fungera. Andra dagar kan börja med en löptur i soluppgången med en vän och utsikt över hela bay area, fortsätta med ta mig in till campus pepp på att plugga och möta upp någon för lunch. Plugga mer och sen njuta av eftermiddagsolen på campus. Det är lite som natt och dag.

Nu försöker jag återhämta mig efter slutveckan som innebar alldeles för lite sömn och för mycket stresstankar. Jobbar nu istället på att hinna se klart säsong 7 av GoT, packa inför roadtrip och förbereda inför besök hemifrån. Tre flygplan kommer lastade med personer som jag tycker så mycket om och jag kan inte riktigt vänta. ♡

Som jag föredrar det 😀 

Lite mycket nu

Hittade precis hemsidan/projektet Lite Mycket Nu och kände mig något träffad haha, för det ÄR mycket nu. Mycket plugg och många sociala event, och så det vanliga livspusslet med att få ihop mat, träning och sömn. Lägg till lite personliga dilemman.

Förra veckan kunde jag pusta ut när fyra deadlines var avklarade. Firade med en hyffsat pluggfri helg som inställdes fylldes med middagsbjudning hos mig, yoga, kickbox, FaceTime, pysselevent och en lång utekväll i San Fransico. Helgen fick fortsätta lite till och i måndags var jag på Nordic Innovation House där Johanna hade avskedsevent och på tisdagen var vi på inspirations-/karriärsmiddag som hölls av tjejföreningen för Computer Science. Insåg sen att jag kanske pustat ut lite väl mycket i och med mina tre nya deadlines varav två är stora programmeringsuppgifter. Min kod spökar och jag letar nu envist efter buggarna. Bortsett från att jag inte fått det att fungera än är det väldigt roliga uppgifter! I den ena kodar vi ett eget Maya/Blenderliknande program (”Cardinal3D”) och behöver implementera egna funktioner för t ex subdivision och beveling. I den andra uppgiften simulerar vi kollisioner – med spaghetti och köttbullar som testobjekt. Det får bli en plugghelg. Eventuellt att jag inte kan motstå de fester som vankas för Super Bowl, men, mestadels en plugghelg. 

Vinterledighet som innebär lov på riktigt

Väldigt, väldigt skönt.

Senast vintern för 4 år sedan var jag helt ledig över jul. Då hade jag precis tentat av de fyra kurser jag läste på komvux för behörighet till civilingenjörsprogrammet. Egentligen hade jag inga spikade planer förrän hösten därpå, men pluggade ändå i turbofart bara för att vara helt klar innan jag skulle iväg med familjen. Bara för att det är så skönt att koppla av totalt. Sedan dess har risgrynsgröt varvats med linjär algebra och afterski har inneburit vektoranalys.

I år blev jag alltså klar redan den 14 december, med hela tre veckor ledigt tills nästa kursstart. Bara ett par timmar efter att jag lämnat in min tenta den dagen landade Samuels flyg och vi fick äntligen krama om varandra efter 100 dagar på olika kontinenter. Vi åkte in till San Francisco, beställde hamburgare på In n Out och njöt av fina höjdmeter i Pinnacles national park. Lite Game of Thrones, lussebullsbak och lyxbrunch på det. Vi reste sedan vidare tillsammans till Mexiko, mötte upp Samuels familj och gottade oss med fina stränder och god mat. Efter några dagar på tu man hand ute på Isla Mujeres är jag nu tillbaka på ett väldigt tomt Stanford. Nu har jag en vecka att bara vara, förbereda mig inför våren lite. Klyshigt nog har jag en massa nystartspepp!

Envy-free

Under en föreläsning i spelteorikursern den här veckan så gick vi igenom Envy-freeness. Algoritmer för att dela resurser så att ingen blir missnöjd, ingen avundsjuk. Tänk om en kunde komma på en bra algoritm för hantera även subjektiv avundsjuka. Det vill säga den som kan dyka upp oväntat, den som ofta är ologiskt och destruktiv.

För ibland bara finns den där, nyheten. Den som ger en underlig känsla. Kanske är det ett inlägg på sociala medier, någons nya jobb, nyheten om vem som blev projektledare. Det lär vara olika för alla just vilka typer av nyheter en har svårt att ta, själv känner jag att mina ofta är underliga. Liksom, småsaker, antaglingen inte de man skulle chansa på. 

Så har jag kommit på någon bra algoritm för det här? Hm. Åtminstone har jag börjat förstå vad som fungerar för mig. Jag tror inte att man varken helt och hållet kan eller nödvändigtvis behöver stänga ute all avundsjuka från sitt liv, det kan säkert vara motiverande till ett viss grad. Men jag vill inte gärna vara avundsjuk på en specifik grej i mer än ett par timmar eller en max en dag. Så jag tar in nyheten och låter tankarna komma, försöker kliva ut ett steg och förstå anledningen till känslan. Hade jag velat att det här hände mig istället? Är jag rädd att de personer jag bryr mig om kommer påverkas på något vis? Ville jag att det var jag som kom på den där idén? Sen är det bara att acceptera: oj där blev jag avis. Ibland räcker det med att jag tänker det eller skriver av mig, andra gånger fungerar det fint att tala om för den eller de berörda personerna att det där sved till lite. Trist att en kan tro/tycka att det är tabu.

Tanke som slagit mig:
Det kommer alltid finnas något att vara avundsjuk på, oavsett vilka mål jag når. Låt säga att jag slår världsrekord i något. Jag skulle fortfarande kunna vara avundsjuk på en nybörjare i samma gren bara för att personen har en snabbare utveckling än mig. Slutsats: och då kommer jag aldrig vilja ge för mycket energi åt det.

För min egen del är jag nog mest mottaglig för nyheter som går in i kategorin ”hade jag velat att det där var min bedrift?” Ett knep som jag har använt nu många gånger är ett tankesätt som jag tog åt mig från podden Something You Should Know. En smart snubbe sa något i stil med att om man brinner för något och kämpar för att prestera inom det området, men inte kan hantera andras framgångar inom samma sak, då kanske man brinner för att vara bäst (inom vadsom) snarare än för det man gör. Så om jag exempelvis skulle känna avundsjuka för att någon annan, speciellt en tjej, firar en framgång inom sin teknsika karriär så påminner jag mig själv att om jag låter en sån giftig tanke finnas kvar så säger det emot allt jag brinner för som har att göra med teknikutveckling och ökningen av kvinnor i teknikvärden. Det blir då väldigt enkelt att vinka adjö.

Förmågan att kunna glädjas med andras framgångar, det är en fin grej det.

Misslyckade försök till att vara produktiv

Uhhg det är en av mina minst välkommna känslor. Missuppfatta mig inte nu, jag känner absolut inte att jag vill eller behöver vara produktiv dygnet runt. Men – när jag FÖRSÖKER göra framsteg, skippar roliga event eller vadsom för att få saker gjorda, och så bara kommer jag ingen vart.

Ofta innebär det att jag suttit vid datorn i flera timmar, påbörjat en uppgift lite halvhjärtat, tröttnat, hoppat på en annan, fastnat, börjat fundera om jag inte ska ut och hitta på något istället, ”nej men ett till försök”, påböjat något igen, distraherats av något, börjat känna mig rastlös i kroppen, ”kanske att en löptur skulle vara bra, eller slappa framför en serie ett tag” neej men då får jag ännu mindre gjort. Plötsligt har en kväll, halv eller hel dag swishat förbi och jag kan knappt svara på vad jag har gjort under hela den tiden. Ledsen över förlorad tid som hade kunnat spenderat på något helt annat.

Som idag. Jag har sex deadlines / prestationsmoment nästa vecka och skulle verkligen behöva få en hel del gjort. Till att börja med sov jag för länge ( antagligen för lite egentligen med tanke på gårdagens Halloweenfest) men ja, för långt in på förmiddagen för att jag ska känna att det är en bra start på en produktiv dag. Fyra timmar kvar tills tailgate och fotbollsmatch, Stanford VS Washington State. Är jag effektiv fram tills dess så kan jag gå på matchen. Sätter igång och det blir ett sånt där pluggpass likt stycket ovan, okej men då lär jag stanna hemma. Märker snart att rastlösheten gör det omöjligt och ger mig ut på en timmes promenad. Sen behöver jag ju äta något, kolla lite serie medans.. Hur som helst, en massa overheadtid. Inser sen att jag hade precis lika gärna kunnat ge mig iväg och haft en rolig kväll. Blir likom dubbelt depp pga oeffektivitet + gå miste om annat.

Får försöka hitta en lösning på det här alltså. Tror att en bra början kan vara att ha ett pappersblock brevid mig att skriva upp allt orelaterat ( idéer, saker att fixa/kolla upp) att göra SENARE. Kanske också sätta någon slags gräns på hur många flikar jag har uppe på datorn ( åtminstone flikar gällande olika ämnen ) för nu är det illa haha. 

Behövde mest bara skriva av mig lite. Hörs!