Drömma om kod

Ni vet hur man kan känna sig helt uppjagad efter en dag av många nya intryck. Lite så har jag kännt mig nu de senaste dagarna, men nördigt värre så har intrycken handlat om kod. Igår hade jag signat upp mig på GDG East Sweden, ett meetup med syftet att lära sig mer om utvecklingsverktyg från Google. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig men gick ändå och var glad för det sen! Lärde mig lite om programmeringspråket Go och blev taggad på att fortsätta. Först och främst längtar jag dock till att fortsätta programmera nya Campuskost vilket jag planerar ha tid med nästa vecka (yay!) och då är det React.js som gäller. Under dagarna blir det mycket Python och inför pass som labbassistent uppdaterar jag mina Javakunskaper.. vilken kombo. Det här med att vara exhalterad över kodandet verkar vara på gott och ont – när jag försöker somna så har det snurrat runt siffror och kodrader i huvudet (efter att ha sysslat med annotering i samband med exjobbet I guess) och sen vaknar jag tidigare än vanligt. Ändå lyxigt att få ägna sig så fokuserat åt programmering under en period, så jag ska njuta. 

Dagens tips! här kan du testa Go i en interaktiv tutorial. 💻

Från GDG Meetup i Norrköping

Exjobbsstart

Den här veckan började jag och Amanda vårt exjobb på riktigt! Fram tills i måndags har vi mest läst teori och skrivit på en planeringsrapport som ska lämnas in, men nu har vi börjat arbeta heltid. Vi gör alltså exjobbet för Projekt Ngulia men får sitta på HiQ i Norrköping då HiQ ansvarar för utvecklingen av programvara för projektet. Det känns snabbt mer seriöst och fokuserat att ha en plats att gå till och kan efterlikna vanliga arbetstider. Liksom: kaffemaskin, fredagsfrukost, vara kollega. Samtidigt tillräckligt nära campus för att kika förbi och att säga hej ibland eller slinka in på en lunchföreläsning. (Undrar om jag blir för bortskämd med närhet till allt för att kunna lämna Norrköping en dag..). Den här första veckan har vi samlat data, skrivit mer på planeringsrapporten och börjat kika på implementering. Vi har fnissat och känt oss viktiga när vi mailat med researchfolk på Microsoft, och av andra mail blivit besvikna för att inte få tillgång av en viss samling noshörningsbilder. Det känns både spännande och lite läskigt att vara beroende av andras beslut och engagemang i projektet, vi får hålla tummarna för att allt rullar på helt enkelt. Drömscenariot om att få åka ner till Kenya och sätta det hela i drift verkar kunna ske ändå (!!). I övrigt har det varit kul att vi lyckats koda ihop små program för att göra sånt som är annars är omständigt, typ som när Amanda hittade samband i excel-filer för att ladda ner bilder från nätet automatiskt. Snart hoppas vi på att kunna visa några bilder där där vår CNN-modell känner igen en noshörning.

Innan vi tränat modellen på noshörningar: ett objekt är upptäkts men klassifieras som N/A. Snart så!

Låt mig presentera Leon, den procedurella kameleonten

Yaay så var även mitt sista kursprojekt klart! Jag som egentligen hade tänkt att vara klar innan nyår, men det var svårt att överge själva kodandet för att skriva på rapporten så det tog sin lilla tid. Nu i efterhand känns det bra att jag inte övergav min idé om att skapa en kameleont-textur som projekt i kursen Procedurella Metoder För Bilder, med det var minsann någon dag i början som det kändes lite överväldigande. Det blev ju kul!

3D-objektet är egentligen så här simpelt!

Kortfattat: Låt mig presentera kameleonten Leon. Han bor i en virtuell 3D-miljö skapad i Unity och kan kamouflera sig till sin omgivning. Egentligen har han ingen färg eller något speciellt mönster, utan illusionen av höjdskillnader skinnet skapar jag genom kod. Detsamma gäller cellmönstret som styrs av matematiska funtioner. 

Utförligt: För att slippa upprepa mig.. se https://procedural-chameleon.com 🦎👀

Tidigare inlägg från kursens gång:

Tankar efter 5 år av schemalagda kurser.

Strax innan jul hade jag min sista schemalagda vecka efter fyra och ett halvt år av studier, eller fem om man räknar med de kompletterande gymnasiekurserna. Tänkte då att det borde kännas stort, för det är ju stort, jag har slitit som *** och kan nu checka av alla labbar, föreläsningar, lektioner, allt sånt som har att göra med att hänga med och bli godkänd på en kurs. Tänkte att jag borde ha ett behov av att skriva av mig en massa, men allt jag kunde få ur mig var att – ja.. det är blandade känslor – skönt att det är över men också tråkigt att snart lämna studentlivet. Tankarna vill gå vidare mot nästa mål, ger mig inte utrymme att njuta ordentligt först. Jag älskar den här underliga källan av driv som ger mig så mycket stimulans, men tänk om man kunde välja andra inställningar. Något som fick mål att kännas mer stimulerande när man väl är där. För en del av mig känner nu att det inte är en så big deal att bli klar med alla kurser, men jag inser att det är baserat på att min sista period var rätt lugn, det sista året. Glömmer liksom bort alla timmar av slit och när deadlines känts omöjliga. Nu är jag förvirrad över att plötsligt gå i femman och försöker kartlägga mina år och vad jag gjort, tänkt och känt under åren. Kanske är det egentligen bara utlandsåret som har förvirrat mig, för från år tre och tills nu i somras har det varit i fokus. Inte konstigt att femman kom plötsligt när det var svårt att inse att min tid på LiU också tickade på under tiden jag var i USA. Dilemmat är alltså den här förvirringen om att allt gått så snabbt när jag ändå kännt att jag haft en balans i mitt studieliv. Jag tar mig tid för återkoppling, fest, umgänge. Varvar yogapass med promenader och TV-soffan. Det här senaste året har jag dock insett att jag nog varvar lite väl mycket, liksom mixar ihop produktivitet med fritid så att sinnet får svårt att skilja på vad som är vad, och det blev visst ett problem. Jag gillar att få saker gjort och vill därför göra allt på en gång tanken slår mig. Paus från plugg för att boka tågbiljetter. Paus från gympass för att svara på ett meddelande. Växlande mellan kockarnas kamp och rapportskrivande varje gång det blir reklam. Tror att min kära mulitasking har blivit en bov. I kombination med det så har något så härligt som ett glest schema varit jobbigt det här året. Så många dagar har varit helt eller delvis schemafria och resultatet av det blev ett sånt velande om hur jag ska spendera min tid. Det må låta hur banalt som helst men när den rastlösheten slår in är så jobbigt kliande. Då vill jag ut och springa, bara lägga mig i sängen, plugga fokuserat eller gå och jobba samtidigt. Men varken ork, ro eller fokus för något av det, så fort jag beslutar mig för något av det känns det bara fel och jag väljer något annat, men så säger kroppen nej då också. Det som har funkat rätt bra har varit att helt enkelt planera de där dagarna i förväg och hålla mig till det. Jag ser verkligen fram emot att ha mer fasta tider nu när exjobbet drar igång och alltid veta att det projektet är rätt fokus, samt att vara två om det.

Glad att jag valt att skriva av mig då och då, det låter saker sjunka in bättre. Hm. Jag fick idén nu om att skicka en massa bilder till utskrift och pyssla ihop en personlig tidslinje, som visar på att alla veckor varit speciella på sitt sätt. Vill liksom inte att hela den här studietiden bara buntas ihop i minnet. För wow, vad det har varit roligt. Fjantigt, seriöst, svårt frustrerande. Enkelt, spännande, stressigt, mysigt. En rapport ska lämnas in och vi har ett exjobb att göra, men jag tar ut segern i förskott för att jag behöver bli bättre på att fira. Så igen, alltså wow.

Dagar när man står och trampar

Det är sällan tanken slår mig att updatera bloggen för att berätta att jag inte fått så mycket gjort. På ett sätt är det ju sjukt ointressant att läsa, men på ett annat sätt viktigt att veta om. Vi får ju en så skev bild om vad som skulle vara normal nivå eller inte annars. Ska det kännas jobbigt när saker har gått segt i fem dagar? i tre timmar? i en halvtimme? Den senaste veckan har det känns som att det gått långsamt framåt med plugget. Samtidigt har jag inte koll riktigt på hur många timmar jag faktiskt satt ner med det. Idag vet jag iallafall att mellan 9 och 17 var jag i plugget och trixade med samma 10 rader kod fram och tillbaka, tills jag tillslut kommenterade bort det mesta igen. 

React starter kit: React redux with hooks

Från och till kodar jag mycket i React.js vilket jag tycker är superkul. Från början lärde jag mig det inför att vara assistent i kursen Kommunikation och användargränssnitt på LiU – och sedan valde jag att fortsätta använda det på sommarjobb och i egna projekt. Nu är jag inne på en ny runda som assistent i samma kurs och satte ihop detta exempel i samband med det. Det är helt enkelt en liten utbyggnad av ett starterkit som React erbjuder, där jag har lagt till enkel routing samt datahantering med Redux. Själv tänkte jag spana in dessa starter-kits och fortsätta justera på en eller flera setups som passar mig bäst.

Lära sig koda ’Progressive Web Applications’

Nu när vi utvecklar en ny version av Campuskost frågade vi oss själva om vi ville börja med hemsidan eller mobilappen. Då tänkte vi oss apputveckling på de sätt som vi kände till, att programmera en native app (t ex i Java mot Android eller Objective-C alternativt Swift för iOS) eller en cross-platform App med webbspråk som HTML5, CSS, och Javascript. Det finns trade-offs mellan alla dessa val (läs t ex här) men för vårt projekt tänkte v att cross-platform passar bäst, i och med att smidig utvecklig är i prioritet för oss snarare än t ex skillnader i prestanda. Speciellt när vi fick höra om progressive web apps (PWA) så lät valet ännu mer självklart. Kortfattat så ser en sådan applikation ut som en mobilapp och körs i webbläsaren, men som kan sparas på hemskärmen och fungera offline, osv. Detta gör att den inte behöver laddas ner från t ex Google Play Store utan kan nås direkt via en sökmotor, och så fort vi uppdaterar koden på servern så uppdateras användarnas installerade applikationer också! Det här konceptet används tydligen av företag som Pinterest, Uber, Starbucks och Twitter. Jag kände mig först rätt förvirrad angående hur man får en app att bli en PWA så det innebar några timmar av att sätta mig in i det. Det handlar ju ofta om att hitta bra hemsidor som förklarar det på ett enkelt sätt, så jag har sparat några av de som gav mest här nedan. När det lilla meddelandet ”Lägg till Campuskost på startskärmen” dök upp på mobilen, och att det gick att använda appen utan uppkoppling, så var det en bekräftelse på att det fungerade. Så kul! Nu finns det mycket att jobba vidare på – bland annat att få push-notiser att fungera och att kunna ladda upp bilder från mobilen.

Genom att uppfylla kraven för en progressive web app kan man även göra sitt webbprojekt till en skrivbordsapp som också kan användas offline. Hur nice!?

Några länkar som hjälpte att förstå konceptet och få till de praktiska steg som behövdes:

Här kommer lite mer praktiska detailjer om hur detta gick till. Vi programmerar vår frontend med React.js och som många andra använder jag nästan alltid modulen create-react-app vilket genererar en robust setup. Det är bara att byta ut deras standardinnehåll och börja med det roliga. Man får med några filer som jag förut inte förstått vad de är till för, t ex serviceWorker.js. Nu förstår jag att den filen finns där för att enkelt kunna göra appen till en PWA, det är den som exempelvis tillåter offline-läge samt cachar data så att appen kan ladda snabbare nästa gång. I index.js är det bara att ändra serviceWorker.unregister() till serviceWorker.register(). En annan fil som skapas via create-react-app är manifest.json som behöver specificera sådant som ikon och startsida. De krav som en applikation behöver uppfyllas för att vara en PWA finns listade via den sista länken ovan. Ett bra hjälpmedel är även Lighthouse (tillägg för webbläsaren) där man kan se vilka krav som uppfylls genom att inspektera en sida. Tips tips testa testa!

3 shades of raspberry

Vi fortsätter med shaderprogrammering i plugget och nu senast var det OSL shaders med i 3ds Max som gällde. Jag och Samuel gav oss på att göra ett hallon. Det visade sig vara klurigt att få till mönstret när vi jobbade med shaders i just 3D på en sfär så vissa av de små runda utbuktningarna blev mycket mindre. Men från en helrund sfär, till det taggiga första försöket, till något som iallafall kan tolkas som ett hallon så blev vi nöjda! 

Vi använde oss av Voronoi noise för displacement mapping samt variation av färgnyans över ytan.